Den kräsna ungdomen.

Har nu äntligen lyssnat på Cissi Wallin’s program om ungdomsarbetslöshet. Jag tycker att hon har en uppsjö av bra poänger, men anser även att hon i många lägen fastnar i arbetsgivarens synvinkel. Jag tänkte dela min syn på några av de “argument” som användes i programmet.

1. Unga vill ej ha “skitjobb” så som städare, McDonalds etc.

Som unga blir vi ofta lärda att följa vår passion. Att välja en gymnasieinriktning som vi brinner för, att sikta på ett arbetsområde som vi finner intressant. Hela vår uppväxt genomsyras i princip av detta. “Vad vill du bli när du blir stor, lille Kalle 3 år?”. Vi tror att vi gör ett val. Är mitt första jobb McDonalds så har jag redan misslyckas, för jag kommer sitta fast där hela livet. Det finns inte rum för misstag. Detta har utvecklats till någon sorts hybrid mellan skam och underlägsenhet. Städar jag toaletter så är jag en loser. Faktum är att det i många lägen ses som värre att jobba som städare än att inte jobba alls. Absolut, det låter ruskigt likt kräsenhet, men jag anser att problemet ligger djupare än så.

Detta gäller givetvis inte alla, många av oss tar dessa s.k “skitjobb”. Själv har jag stått på Gullmarsplan i -10 grader och delat ut gratistidningar och blivit spottad på. Jag har även stått på parkeringen vid Kistamässan och vinkat bilar, och blivit skrikt på. Och förresten, gå in på närmaste McD/ annat hamburgerhak och räkna antalet anställda som ser ut att vara över 25. Lycka till.

2. Unga vet inte hur man skriver ett riktigt CV & hur man söker jobb.

Jag är övertygad att detta stämmer, men vad jag tycker vi ska fråga oss är varför ser det ut på detta sätt? Inte fan fick jag lära mig att skriva CV i gymnasiet. Inte fan satt det en lärare och sa “Ida, att komma ut på arbetsmarknaden kommer bli svårt. Du kommer behöva söka 50 jobb i veckan i ett år innan någon ens tittar åt ditt håll”. Varför beter vi oss som “lata” brats som tror att jobben kommer ramla in på löpande band? Därför att ingen lär oss att så ej är fallet. Informera ungdomar om läget på arbetsmarknaden, informera dem om vad som krävs innan de kommit ut i samhället och står där med skägget i brevlådan. Lär dem hur de ska komma runt problemet. Ge dem verktygen.

3. Unga har telefonfobi och vågar inte ringa och tjata på arbetsgivare.

Ja, detta är med all säkerhet sant. För många av oss, inte alla. Jag kan förstå att detta för vissa äldre människor är obegripligt men faktum är att vår generation använder sig av andra metoder än telefonsamtal för att kommunicera. Majoriteten känner sig mer bekväma med att e-maila eller sms:a istället för att ringa. Jag förstår inte varför detta måste ses som något dåligt. Är att vara osäker = att vara underkvalificerad? Och vem ska egentligen anpassa sig till vem? Den stora massan till en arbetsgivare eller en arbetsgivare till den stora massan?

Image

Jag säger inte att hela problemet ligger hos samhället eller något sådant, jag tror att vi alla har del i att det ser ut som det gör i dagsläget – och vi har alla ett ansvar i att fixa problemet. Politiker, arbetsgivare, skolor, föräldrar, arbetslösa – unga som gamla måste dra sitt strå till stacken.

And that is all.

004/100

Advertisements

Tagged: , ,

3 thoughts on “Den kräsna ungdomen.

  1. Ivalu Rosing January 30, 2013 at 6:45 pm Reply

    Sättet vi/dem pratar om jobbmarknaden och jobbet på, tror jag, är en stor del av det också. När jag läser interviews om vem som helst som jobbar, då pratas det om passion, kreativitet, älskar’t, lever för det, motivation… Vi lyssnar på professionella i vår föräldrars ålder(sådär +/-) eller 30-somethings som hittat meningen med livet i arbetet – kommer detta inte synas i hur dom yngre söker jobb? Vilka jobb dem söker? Det tror jag. Javisst, så nämnas oftast de professionellas skitjobb från tonårsåldern, men det glömmas visst bort fort… Vad jag får ut av denna berättelse av jobb och karriär är: Jobba med det du brinner för. Du är inte värt mindre.
    Och om man som ung kan skippa dom skitjobbarna, och gå direkt till det karriär man ser sig själv i, varför inte gå efter det? Vem ser sig själv gå från städjobb til manager, McD till grafisk designer etc.?

    Och JA! med kommunikationen! Wah, om man skal anställa en ung, då måste man prata på samma nivå. Läs mailet med CV’et och invitera till ett skype-möte, hur svårt är det egentligen? Eller unga jobbsökande, skicka ett video med dig med mailen, om de gamla gubbhen är så fokuserat på att du är gjort av kött och blod… lol

    • kaffekex January 30, 2013 at 6:54 pm Reply

      Helt klart! Vi lever i ett samhälle där man i hög grad identifierar sig med sitt jobb. Man ÄR sitt jobb. Det har du helt rätt i. Det har säkerligen stor effekt på hur vi väljer bort skitjobben. Vi liksom de äldre lever NU, vi är ivriga att komma ut i samhället och bli framgångsrika liksom våra föräldrar och andra äldre vuxna som vi ser upp till. Att man måste jobba sig upp till detta är något som många glömmer bort.

      Och ja, jag fattar inte fixeringen vid telefonsamtal. Enligt mig så kan man få en minst lika bra uppfattning om en person via email som man får på telefon. Det är bara ett annat medium som måste tänkas kring på ett annat sätt. Helt övertygad om att ju äldre vi blir, desto mer dör telefonsamtalen ut. 🙂 (ser fram emot det ;))

  2. Björn E January 30, 2013 at 9:51 pm Reply

    Mycket spännande ämne och jag håller inte helt med dig. Eller jag kanske gör det men vi skyller nog på olika saker. 🙂

    1. Detta är flumskolan och curlande föräldrars fel. Det är mycket mer attraktivt att anställa en person som har haft jobb sedan 16 års ålder än en person som inte velat ta dåliga jobb. En person som haft “dåliga” jobb är en person som är duktig och vill jobba. Det betyder massor.

    2. Att skriva CV är ingen brain surgery. Testa 1. Google.se och sök Hur skriver man ett CV. Det ger ca 100000 träffar med bra tips. Alternativt, fråga en person i närheten som har ett seriöst jobb.

    3. Det finns bara 1 lösning på detta. GET OVER IT! För att ha ett jobb måste man klara av att lyfta på luren. Det kan inte daltas med en person som inte klarar av att prata i telefon och hellre chattar eller sms:ar. Vill man ha jobbet så lyfter man på luren. That’s it. Det finns 2000 andra som vill ha jobbet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: