Category Archives: Radio1

Näthat, what else?

Jag har spenderat hela dagen på att begrunda, lyssna, diskutera och fundera kring näthat. Fokus har varit på hur kvinnor behandlas på internet av framförallt män. Hur kvinnor som vågar sticka ut näsan hotas och hatas av den enkla anledningen att de är kvinnor.

Vi vet alla att näthat riktas åt alla håll, mot både män och kvinnor. Det som gör det hela extra problematiskt, allvarligt och totalt acceptabelt är typen av hat och hot som kvinnor utsätts för. Det är ofta sadistiska, anti-feministiska kommentarer och hot, så som hot om våldtäkt, mord, knivar uppkörda i fittor osv osv. Kvinnor skräms till tystnad, de blir censurerade – och detta i sig är ett hot mot demokratin.

Jag har inte tänkt skriva väldigt ingående om detta. Jag har fortfarande behov av att processa dagens intryck. Jag länkar istället till förmiddagens radioshow (radio1) med den eminenta Cissi Wallin samt kvällens Uppdrag Granskning. Jag råder alla att ta del av dessa.

Detta håller på att utvecklas till ett stort samhällsproblem, och ställer vi oss inte upp och bryter mönstret nu så… Ja, jag vill inte ens tänka på det.

011/100

Den kräsna ungdomen.

Har nu äntligen lyssnat på Cissi Wallin’s program om ungdomsarbetslöshet. Jag tycker att hon har en uppsjö av bra poänger, men anser även att hon i många lägen fastnar i arbetsgivarens synvinkel. Jag tänkte dela min syn på några av de “argument” som användes i programmet.

1. Unga vill ej ha “skitjobb” så som städare, McDonalds etc.

Som unga blir vi ofta lärda att följa vår passion. Att välja en gymnasieinriktning som vi brinner för, att sikta på ett arbetsområde som vi finner intressant. Hela vår uppväxt genomsyras i princip av detta. “Vad vill du bli när du blir stor, lille Kalle 3 år?”. Vi tror att vi gör ett val. Är mitt första jobb McDonalds så har jag redan misslyckas, för jag kommer sitta fast där hela livet. Det finns inte rum för misstag. Detta har utvecklats till någon sorts hybrid mellan skam och underlägsenhet. Städar jag toaletter så är jag en loser. Faktum är att det i många lägen ses som värre att jobba som städare än att inte jobba alls. Absolut, det låter ruskigt likt kräsenhet, men jag anser att problemet ligger djupare än så.

Detta gäller givetvis inte alla, många av oss tar dessa s.k “skitjobb”. Själv har jag stått på Gullmarsplan i -10 grader och delat ut gratistidningar och blivit spottad på. Jag har även stått på parkeringen vid Kistamässan och vinkat bilar, och blivit skrikt på. Och förresten, gå in på närmaste McD/ annat hamburgerhak och räkna antalet anställda som ser ut att vara över 25. Lycka till.

2. Unga vet inte hur man skriver ett riktigt CV & hur man söker jobb.

Jag är övertygad att detta stämmer, men vad jag tycker vi ska fråga oss är varför ser det ut på detta sätt? Inte fan fick jag lära mig att skriva CV i gymnasiet. Inte fan satt det en lärare och sa “Ida, att komma ut på arbetsmarknaden kommer bli svårt. Du kommer behöva söka 50 jobb i veckan i ett år innan någon ens tittar åt ditt håll”. Varför beter vi oss som “lata” brats som tror att jobben kommer ramla in på löpande band? Därför att ingen lär oss att så ej är fallet. Informera ungdomar om läget på arbetsmarknaden, informera dem om vad som krävs innan de kommit ut i samhället och står där med skägget i brevlådan. Lär dem hur de ska komma runt problemet. Ge dem verktygen.

3. Unga har telefonfobi och vågar inte ringa och tjata på arbetsgivare.

Ja, detta är med all säkerhet sant. För många av oss, inte alla. Jag kan förstå att detta för vissa äldre människor är obegripligt men faktum är att vår generation använder sig av andra metoder än telefonsamtal för att kommunicera. Majoriteten känner sig mer bekväma med att e-maila eller sms:a istället för att ringa. Jag förstår inte varför detta måste ses som något dåligt. Är att vara osäker = att vara underkvalificerad? Och vem ska egentligen anpassa sig till vem? Den stora massan till en arbetsgivare eller en arbetsgivare till den stora massan?

Image

Jag säger inte att hela problemet ligger hos samhället eller något sådant, jag tror att vi alla har del i att det ser ut som det gör i dagsläget – och vi har alla ett ansvar i att fixa problemet. Politiker, arbetsgivare, skolor, föräldrar, arbetslösa – unga som gamla måste dra sitt strå till stacken.

And that is all.

004/100